Att såga av den gren man sitter på 1998-08-27

Till hemsida

Svagheten i den borgerliga skattesänkningspolitiken består i att man drar undan basen för den verksamhet som man vill stödja. Säg den handlare som inte vill ha offentliganställda som kunder eller det företag som tackar nej till statliga beställningar. Skattesänkningar medför obönhörligen att denna del av marknaden kommer att minska. Därmed riskeras även privata jobb.

Nu vill Carl Bildt (m) och Lars Leijonborg (fp) återinföra den politik som fördes av den förra borgerlig regeringen och som ledde till att antalet sysselsatta minskade med mer än 200 000 under åren 1992 och 1993. Den förra finansministern Anne Wibble talade om "dynamiska effekter".

Varje regering brukar efter ett maktskifte skylla sina misslyckanden på den föregående regeringen. De problem som uppstod i ekonomin under de borgerliga regeringsåren grundlades i samförstånd mellan socialdemokrater och borgare i början på nittotalet genom avskaffande av valutaregleringar och genomförande av skattereformen. Fastighetsspekulationen förvärrade krisen. Den borgerliga regeringen hade helt tappat greppet om ekonomin. Den offentliga sektorns utgifter steg till skyhöga nivåer, över 70% av bruttonationalprodukten medan inkomsterna sjönk. Det budgetunderskott som uppstod orsakade ett lånebehov som drev upp de långa räntorna till 12%. Investeringarna sjönk, speciellt inom näringslivet, och utgjorde en lägre andel av BNP än i början av 80-talet.

Trots höga offentliga utgifter så minskade antalet sysselsatta med mer än 200 000 per år under åren 1992 och 1993. Under 1994 ökade antalet sysselsatta igen, detta var dock inte den borgerliga regeringens förtjänst, utan berodde på att man tvingats överge den fasta kronkursen. Genom att den svenska kronan devalverades blev det fart på exportindustrin som kunde anställa igen.

Den borgerliga regeringen lämnade efter sig tre stora problem till socialdemokraterna som tillträdde 1994: ett stort budgetunderskott, en statsskuld på 1200 miljarder kronor och den värsta arbetslösheten sedan 1945. Nu är statsbudgeten i balans, räntorna nere på under 5% och investeringarna tar fart. Det har skett genom skattehöjningar och hårdhänta besparingar. Det anmärkningsvärda är dock att man trots minskade offentliga utgifter fått en svag uppgång i sysselsättningen.

De kommande åren beräknas det finnas ett överskott i statens budget så att det blir möjligt att sakta betala av på statsskulden och åter anställa folk inom omsorg och utbildning. Medan de gångna fyra åren kännetecknats av en exportledd tillväxt i ekonomin så väntas de kommande åren ge en ökad inhemsk efterfrågan. Att i detta läge sänka skatterna är synnerligen riskfyllt.

Sänkta skatter kommer att ge antingen ett nytt budgetunderskott, med höjda räntor som följd, eller besparingar i offentlig sektor, med minskad inhemsk efterfrågan. Skattepengar försvinner inte ut i tomma rymden, de blir förr eller senare någons lön vilket är detsamma som köpkraft och inhemsk efterfrågan.

Sveriges Hotell- & Restaurangföretagare påpekar i en annons nyligen att "46% av vad du betalar på restaurangen går direkt till statskassan i form av skatter och avgifter". Om samma företagare skulle undersöka sin kundkrets så skulle de finna att ungefär samma andel kunder får sina inkomster via skattemedel, som offentliganställda, uppdragstagare från det offentliga eller som pensionärer. Skattepengarna kommer tillbaka som företagens inkomster. Att ta bort dessa pengar skulle inte gynna företagen.

Problemet med en hög skattekvot är inte att den minskar sysselsättningen, utan att det blir så lönsamt att smita från skatt. Den höga skattekvoten beror mycket på att industrin rationaliserar och avskedar anställda. Av varje hundralapp som de anställda tjänar ihop åt företagen går endast 60 kronor till lön, resten disponeras av företagen och dess ägare. Ericsson har i år en vinst som skulle räcka till att anställa 15000 personer, i stället planerar man att avskeda lika många.

Om vi kan dela på jobben genom att minska på den dagliga arbetstiden så kan fler få arbete och betala skatt. Samtidigt minskar kostnaderna för arbetslösheten. Båda effekterna leder till en lägre skattekvot, vilket är vad de flesta partier eftersträvar. Det krävs solidaritet både mot medmänniskorna och skattesystemet för att säkra en bra service, utbildning och en god levnadsstandard åt alla.

Lars Olert