Att såga av den gren man sitter på | 1998-08-27
Till hemsida |
Svagheten i den borgerliga skattesänkningspolitiken består
i att man drar undan basen för den verksamhet som man vill
stödja. Säg den handlare som inte vill ha offentliganställda
som kunder eller det företag som tackar nej till statliga
beställningar. Skattesänkningar medför obönhörligen
att denna del av marknaden kommer att minska. Därmed riskeras
även privata jobb.
Nu vill Carl Bildt (m) och Lars Leijonborg (fp) återinföra
den politik som fördes av den förra borgerlig regeringen
och som ledde till att antalet sysselsatta minskade med mer än
200 000 under åren 1992 och 1993. Den förra finansministern
Anne Wibble talade om "dynamiska effekter".
Varje regering brukar efter ett maktskifte skylla sina misslyckanden
på den föregående regeringen. De problem som
uppstod i ekonomin under de borgerliga regeringsåren grundlades
i samförstånd mellan socialdemokrater och borgare i
början på nittotalet genom avskaffande av valutaregleringar
och genomförande av skattereformen. Fastighetsspekulationen
förvärrade krisen. Den borgerliga regeringen hade helt
tappat greppet om ekonomin. Den offentliga sektorns utgifter steg
till skyhöga nivåer, över 70% av bruttonationalprodukten
medan inkomsterna sjönk. Det budgetunderskott som uppstod
orsakade ett lånebehov som drev upp de långa räntorna
till 12%. Investeringarna sjönk, speciellt inom näringslivet,
och utgjorde en lägre andel av BNP än i början
av 80-talet.
Trots höga offentliga utgifter så minskade antalet
sysselsatta med mer än 200 000 per år under åren
1992 och 1993. Under 1994 ökade antalet sysselsatta igen,
detta var dock inte den borgerliga regeringens förtjänst,
utan berodde på att man tvingats överge den fasta kronkursen.
Genom att den svenska kronan devalverades blev det fart på
exportindustrin som kunde anställa igen.
Den borgerliga regeringen lämnade efter sig tre stora problem
till socialdemokraterna som tillträdde 1994: ett stort budgetunderskott,
en statsskuld på 1200 miljarder kronor och den värsta
arbetslösheten sedan 1945. Nu är statsbudgeten i balans,
räntorna nere på under 5% och investeringarna tar fart.
Det har skett genom skattehöjningar och hårdhänta
besparingar. Det anmärkningsvärda är dock att man
trots minskade offentliga utgifter fått en svag uppgång
i sysselsättningen.
De kommande åren beräknas det finnas ett överskott
i statens budget så att det blir möjligt att sakta
betala av på statsskulden och åter anställa folk
inom omsorg och utbildning. Medan de gångna fyra åren
kännetecknats av en exportledd tillväxt i ekonomin så
väntas de kommande åren ge en ökad inhemsk efterfrågan.
Att i detta läge sänka skatterna är synnerligen
riskfyllt.
Sänkta skatter kommer att ge antingen ett nytt budgetunderskott,
med höjda räntor som följd, eller besparingar i
offentlig sektor, med minskad inhemsk efterfrågan. Skattepengar
försvinner inte ut i tomma rymden, de blir förr eller
senare någons lön vilket är detsamma som köpkraft
och inhemsk efterfrågan.
Sveriges Hotell- & Restaurangföretagare påpekar
i en annons nyligen att "46% av vad du betalar på restaurangen
går direkt till statskassan i form av skatter och avgifter".
Om samma företagare skulle undersöka sin kundkrets så
skulle de finna att ungefär samma andel kunder får
sina inkomster via skattemedel, som offentliganställda, uppdragstagare
från det offentliga eller som pensionärer. Skattepengarna
kommer tillbaka som företagens inkomster. Att ta bort dessa
pengar skulle inte gynna företagen.
Problemet med en hög skattekvot är inte att den minskar
sysselsättningen, utan att det blir så lönsamt
att smita från skatt. Den höga skattekvoten beror mycket
på att industrin rationaliserar och avskedar anställda.
Av varje hundralapp som de anställda tjänar ihop åt
företagen går endast 60 kronor till lön, resten
disponeras av företagen och dess ägare. Ericsson har
i år en vinst som skulle räcka till att anställa
15000 personer, i stället planerar man att avskeda lika många.
Om vi kan dela på jobben genom att minska på den dagliga
arbetstiden så kan fler få arbete och betala skatt.
Samtidigt minskar kostnaderna för arbetslösheten. Båda
effekterna leder till en lägre skattekvot, vilket är
vad de flesta partier eftersträvar. Det krävs solidaritet
både mot medmänniskorna och skattesystemet för
att säkra en bra service, utbildning och en god levnadsstandard
åt alla.
Lars Olert